Sedan sist.

Någon frågade mig vad jag tänker på och någon annan varför jag inte uppdaterat bloggen på så länge. Svaret är detsamma.

Jag har som sagt tillbringat två veckor i Härnösand på Sida Civil Society Center och genomgått en förberedelsekurs tillsammans med andra praktikanter.
Det var lektioner hela dagarna i allt från ekonomisk historia och fattigdomens orsaker till första hjälpen och personlig säkerhet. På kvällarna och rasterna simning, fotografering, bio, snölek, diverse filmer, långa promenader, spel, second hand-shopping, skånska-kurs. Mycket mat, dock ibland rätt så suspekt. Diskussioner om mer eller mindre relevanta och seriösa ämnen.
Jag skrattade mer än på länge. Träffade både gamla och nya vänner.
Minst sagt intensivt, sammanfattningsvis.

Och jag skulle kunna skriva flera inlägg om varje dag. Om alla tankar som väckts och utvecklats:
Om olika länders socioekonomiska tillstånd, hur världen är skev från grunden och vilken skillnad jag egentligen kan göra. Hur svårt (omöjligt?) det är att slå sig fri från strukturer och system. Vad nyliberalismen för med sig och vilka som egentligen är skyldiga vilka. Om skuldavskrivningar som lösning eller nya problem. Bland annat.
Dessutom tänker jag såklart på hur det kommer att bli i Moldavien, och hur det kommer att bli i höst, när jag kommer hem.

Jag är så full av ostrukturerade tankar och känslor och halvfärdiga texter att det inte blir något alls.

Detta är anledningen till varför jag aldrig lyckas skriva dagbok i mer än någon månad. Jag missar några dagar, och tänker att jag måste skriva ikapp mig. Till slut blir det oöverkomligt. Mina höga ambitioner och prettotendenser fäller mig. Likväl är det anledningen till den dåliga uppdateringen här. Så om denna blogg ska överleva längre än någon vecka, så krävs det att jag lägger ner sådana tankar. Kanske kommer det inlägg framöver om några av de här ämnena, kanske inte. Må så vara.

Nu är jag hemma hos mamma och pappa i Örnsköldsvik. Prickar av punkt efter punkt på att göra-listan inför avresan. Träffar vänner, familj och släkt.

I dag var det 20 minus ute och när jag gick in till stan frös näsborrarna ihop vid varje andetag. Det är över en halvmeter snö på marken, snövallarna längs vägen är lika höga som jag, himlen är fjällvärldsblå och jag älskar det.