Inlägg
I morse dog min farfar. Min alskade, alskade farfar. Och jag onskar att jag kunde beskriva allt han var och betyder for mig och hur han fattas mig, men jag kan inte nu. Det gar inte.
Om det blir ovanligt tyst har ett tag sa beror det pa sorg, och att jag kommer att aka hem till Sverige for begravningen. Sa ni vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lina, jag beklagar verkligen.
SvaraRaderaDet är så hemskt när något sådant händer.
Fy.
Jag tänker på dig.
/Mathilda S
Vill bara skicka en kram till dig!
SvaraRaderaLina! Beklagar sorgen! Det känns så konstigt när det händer, även fast man vet att det kommer att hända nån gång. Min mormor dog ju nu i våras och det är otroligt sorgligt när en person som har funnit i ens liv sen man föddes helt enkelt inte finns längre... Jag tänker på dig och vill ge dig en kram! Stoooor kraaam Linn!!
SvaraRaderaHej Lina!
SvaraRaderaKänner ett djupt deltagande med din saknad och sorg efter farfar Frans. Personligen är det också en saknad när en man av hans kaliber går ur tiden. Läser att du tänker komma hem till begravningen och då får jag ge dig en stor tröstens kram. Kramar morbror Thomas
hej lina.
SvaraRaderajag beklagar sorgen.
din farfar dog på min pappa födelsedag.
visst är det märkligt hur liv & död, glädje & sorg kan gå om vartannat vilken dag, vilken minut som helst. men det handlar väl om det där vi försöker förstå oss på - livet. och dess gång.
jag hoppas att du hittar tröst. där du vet att den finns. och där du minst anar den.
tänker på dig. kram /W